Mokkes blog

2009-12-16T03:17:00.000+02:00

Hmm, denna hobby hade jag glömt, kanske skulle finnas behov av att återuppta! =)

Framtiden

2009-05-03T14:18:00.002+03:00

Det är aningen märkligt att betrakta de utgångslägen som använts de senaste trettio åren inom teologisk forskning. Fortfarande på 1960-talet brukade nya teorier gällande kultur, etik och dogmatik framföras, speciellt vid universiteten i Tyskland och USA. Likaså var den ekumeniska dialogen mera livlig på många sätt. Idag nöjer sig forskningen med att konstatera vad andra redan tidigare har framfört och därmed peta vidare på det. Är orsaken till detta den starka tilltro för framtiden som rådde förr? Eller är det frågan om den nu rådande postmodernismens stagnerande effekt?
Intressant nog har framtidsvisionerna ändrats på många sätt. Förr verkade teknologins utveckling vara ett centralt element i drömmen om den kommande tiden för alla människor. Idag ser man på teknologins framfart mera som ett hot, inte minst vad gäller dess inverkan på naturen. Likaså ger frågorna kring den åldrande befolkningsstrukturen och ekonomiska recessionen ytterligare orsaker till bekymmer. Kyrkpressen hade i sitt senaste nummer en artikel var det konstaterades att hälften av ungdomarna är rädda för att inte få arbete när den tiden är inne. Dessvärre kan det mycket väl vara en realitet att det inte finns tillräckligt jobb för var och en i detta land. Det finns knappast någon nation i hela Europa var befolkningen är så övervägande akademiskt utbildad som i Finland. Omöjligen kan det finnas arbete för alla inom just sin egen branch. Nya situationer kommer att uppstå och kräva lösningar.
Idag lyssnade jag till predikan vid Metodistförsamlingen i Åbo, var pastorn gjorde en snabb enkät om vem som tror sig vara kvar i staden ifråga om fem år och vem som tror sig vara på annan ort. Efter det konstaterade han det antagligen inte blir så som vi tror att det blir. Och mycket riktigt! Vi vet inte vad morgondagen bär med sig, speciellt inte i dessa dagar då mycket av utvecklingskurvan pekar nedåt. Detta i sin tur leder till att många inte kan flytta tillbaka till sina hembyggder i exempelvis Österbotten. Risken är stor för att det inte kommer att finnas förutsättningar för det. Inte heller är det säkert att man kan förbli på den plats var man nu befinner sig på, läget kan vara svårt också där. I Åbo märker man klart hur universiteten börjar spara in pengar genom att omstrukturera, likaså gör näringslivet överlag. Allt detta leder till ett stort behov av mobilitet.
I teologisk forskning finns starka tendenser att göra undersökningar om arbetslivets problematik och att konstatera hur det leder till illamående. Osäkerheten i huruvida man får behålla sitt jobb och stanna kvar där man tycker om att vara är realiterer för många. Inte sällan brukar kristna ta till sig dessa forskningrapporter och beklaga sig på dem. Men då måste vi fråga oss ifall vi har fokus på rätt plats. Vi vet att som kristna bor vi i olika länder och städer, men vårt fosterland är i himmelen. Likaså är vår hemkommun inte den plats var vi nu befinner oss på, utan vår hemort är det Nya Jerusalem. Till detta hem skall varje kristen söka sig, eftersom där finns Kristus. Att vara medborgare i Guds rike innebär också för många ett behov av mobilitet. Man kan inte alltid stanna där man är bara för att det känns tryggt och trevligt, man måste vidare. Exempelvis skulle jag själv gärna stanna i Åbo också efter studierna, men var man befinner sig om fem år står väldigt oklart. Kanske hamnar man på någon plats var man verkligen inte vill vara, men ändå behövs man där. Därför finns det orsak att inte befästa sig på en viss plats för starkt. Den egna trivseln får inte bli i fokus, utan kallet till att tjäna Jesus skall vara mittpunkten i livet. Kristendomen spriddes också till stor del tack vare kyrkofädernas förflyttningar. Irenaeus från Smyrna till Lyon, Ambrosius från Trier till Milan, Johannes Krysostomos från Antiokia till Konstantinopel (visserligen med tvång) och alla de missionärer som befinner sig världen runt just nu vid denna stund. Därför kan vi med trygghet gå också dit vi inte vill, ty Jesus är med oss, nu och alltid.

I korthet

2009-04-25T01:42:00.002+03:00

- Denna kväll har jag vid cinematografen skådat filmen Grand Torino. Roligt men rörande.

- Efter en lång paus har jag haft lektioner igen, helt intressant.

- Har lånat böcker som skall läsas för tentamen.

- Är inte speciellt fascinerad över "det vackra vädret": sol har det ju varit hela tiden.
Bara för att det är några grader varmare behöver inte alla förlora konceptet totalt.

- Hoppas att sommaren inte ännu skulle vara bakom hörnet, lite mera tid skulle behövas...

- skall om några dagar till Vanda på AKAVA-möte: dvs. genomgång av verksamhetsberättelse för prästförbundet+dekadent middag.

-Skall städa och pyssla med roliga byggsatser.

Smått och gått i påsen

2009-04-13T18:39:00.003+03:00

Efter att ha firat en trevlig påsk i Helsingfors, tillsammans med vänner och familj ,befinner jag mig åter i datorklassen. Det är aningen märkligt att jag inte är den ende här, utan närmare den nionde, trots att det är en ledig dag! Framför mig har jag Martin Heideggers The Essence of Human Freedom (Continuum 2002/08), ett verk jag faktiskt inte förstår mycket av. Redan innehållsförteckningen är skrämmande. Ett exempel: First Examination of Causality´s Orientation to the Mode of Being-Present-in-Succession as the Distinctive Temporal Mode of Causality and Illustrated by the Simultaneity of Cause and Effect. Underbart. Som jag förstått är boken dessutom en samling av olika föreläsningar som Heidegger framfört vid universitetet i Marburg. Ifall jag varit elev vid den tiden skulle jag nog jättää väliin en eller annan klass.
Påsken går nu mot sitt slut. Efter många givande sammankomster med Henrik har vi kunnat konstatera att Das Technoviking är vårens grej. Vi har fått ett gått skratt av ifrågavarande händelser, som tog sin form vid en parad i Berlin år 2000. Dessa har vi sedan placerat i diverse kontexter och olika sammanhang. Annat glädjande har varit de gamla MacDonald´s reklamerna från 1960-talet. Rekommenderas: http://www.youtube.com/watch?v=Jwb9W51j7fo

Utvecklingen för tillfället

2009-04-08T17:14:00.008+03:00

För två dagar sedan var jag en sväng till Arken, var Svante Lundgren (TD, judaistik) höll en presentation om sin forskning kring folkmordet av kristna minoriteter i det osmanska riket 1915-1923. Det är mycket märkligt att Svante är den ende som har forskat kring saken på svenska i hela Norden. Man skulle tänka sig att temat har på ett eller annat sätt behandlats i Sverige, var antalet assyrier är ganska stort. Boken I svärdets tid har blivit starkt välkomnad på den sidan av Östersjön bland minoriteten i fråga. Mest intressant är att se hurdan utvecklingen blir under den närmaste tiden, med tanke på en eventuell ändring i USA:s och Israels förhållandesätt till erkännandet av folkmordet.
I övrigt har dagarna i Åbo varit ganska lungna. Det finns en hel del som borde göras, men för tillfället försöker jag syssla med en del annat än endast skolarbete, trots att det är tillvarons pärla. Jag borde tenta en helhet i dogmatik, bara jag skulle hitta en tidpunkt att diskutera med professorn. Sedan är det dags att börja och fundera på sommarstudier, speciellt gällande tillvägagångssättet för att få studiestöd. Mitt mindre biämne kommer högst antagligen att bli kyrkohistoria och då skulle det gälla att resensera en del böcker, antagligen. Gärna skulle jag påbörja studierna i pedagogik, men det verkar inte möjligt för sommarens del. Vidare är kandidatuppsatsen en sak som tål ägnas funderingar. I princip har jag ett ämne klart, men materialet är ringa, vilket gör saken svårare. Men det skall gå.

Teologiska föreställningar på 1900-talet (del 2)

2009-04-06T21:00:00.002+03:00

Med tanke på första världskrigets fasor är det inte så konstigt att många teologer ställde sig kritiska till den förkrigstida människosynen. En av dem som starkast kom att lägga om sin linje var Karl Barth (1886-1968). Under de senaste veckorna har jag haft nöjet att bekanta mig med hans skrift The Doctrine of Reconciliation (T&T Clark, 1956/Continuum 2004). Boken är en del av det mycket omfattande Kirchliche Dogmatik -verket och behandlar Guds försoningsverk och människans förhållande till Gud. Den reformerta bakgrund, som Barth hade, kommer tydligt fram, likaså den nyortodoxi som han representerade. För att bättre förstå bakgrunden till resonemangen finns det orsak att ta en titt på hans liv.

Karl Barth föddes i Basel, Schweitz år 1886. Hans far var professor i nytestamentlig exegetik vid universitetet i Bern, var även Karl inledde sina studier. Mycket tidigt flyttade han ändå till Berlin i Tyskland, staden vilken uppfattades som liberalteologins hemort. Efter ytterligare förflyttningar fann han sig i Marburg 1908. Under första världskriget fungerade han som reformert pastor och bevittnade lidandet i Tyskland. Redan före krigsutbrottet hade han förundrat sig över lärarnas vilja att skriva under trohetslöftet till kejsaren. På grund av deras handlande försvagades hans tilltro för dem. Istället började Bibeln framstå som den enda auktoritära källan för hans kristendomsförståelse.

Efter kriget blev därför Barths mycket radikala fråga till sina kolleger allt mer brinnande: vad om Gud finns? Vad om Han faktiskt har uppenbarat sin vilja till mänskligheten genom Skriften? Problemen i Tyskland återstod, men kring Barth började en radikal skola att bildas. Utgångspunkten fann han, som redan konstaterat, i den reformerta traditionen. Kristi absoluta gudomlighet och samtidigt absoluta mänsklighet är grunden för en försoning mellan människa och Gud. Det är endast Gud som har kunnat återuppta kontakten mellan sig själv och människan. Initiativet till frälsningen kommer totalt från Gud och att åtgärda något i mänsklig väg är fullt omöjligt. I tolkningen av såväl Gamla som Nya Testamentet ser han Kristus som den centrala karaktären i förståelsen av precis allt. Då man frångår den kristologiska bibelförståelsen skjuter man förbi målet och missar allt, menar Barth.

Tankarna väckte ett stort intresse bland många, men tyvärr gick Tyskland mot sämre tider på 1930-talet. Den kontinuerliga recessionen, anarkin och längtan efter ordning bidrog till Hitlers maktövertagande. När Barth år 1935 vägrade skriva under en trohetsed för ledaren, blev han avskedad från universitetet i Bonn. Han flyttade till sitt hemland Schweitz var han spenderade resten av livet. Under krigsåren riktade han dock skarp kritik mot nazisternas judeförföljelser och stormaktsplaner. En kristen evangelisk rörelse bildades efter kriget som hämtade många element från socialismen, var även Barth starkt engagerade sig för upprättelsens ändamål.

På det ekumeniska planet har Kirchliche Dogmatik fått uppmärksamhet likaså. Genom diverse samtal med katolska kyrkan bidrog Barth till en konstruktiv dialog. Ändå tvekade han inte att kritisera Rom bl.a. för att betrakta judendomen som en religion bland alla andra. Trots detta konstaterade Pius XII att Barth är "den viktigaste teologen efter Thomas av Aquino", vilket inte skall betraktas som ett helt litet erkännande. Från ortodoxt håll kom han även att få en opponent: George Florovskij i Paris. Denne riktade främst kritik mot protestanternas negativa syn på kyrkohistorien och fick därmed västvärldens ögon upp för den rysk-bysantinska teologin. Till Barths försvar må konstateras att det i.o.f.s. finns en avsaknad av kyrkofädernas tolkningar (förutom Calvin, naturligtvis), men på många sätt har det också sina positiva sidor att formuleringarna är självständiga och därmed också mycket fräscha.

Att utgå från Barths tankar i såväl mission som ekumeni skulle därför ha sin givna roll idag. Visserligen finns det ett stort intresse för det som han har skrivit, men vid förhandlingsbordet uteblir ofta den centrala (och radikala) protestantiska frälsningssyn som Barth vid sin tid på nytt lyfte fram. Likaså är hans konkreta samhällsengagemang beundransvärt, sannerligen en man i rätt tid och på rätt plats.

Teologiska föreställningar på 1900-talet (del 1)

2009-04-04T18:17:00.005+03:00

Vi tar en snabb sväng tillbaka i tiden. Låt oss säga att året är 1900. Klädstilen är ännu verkligt underbar, stora kjolar och korsetter, cylinderhattar och kostymer, med diverse accessoarer. Alla talar om vetenskapens otroliga framsteg: lokomotiv, automobiler, kvantitativ industriell produktion, elektrisk apparatur. Människan uppnår precis vad hon än vill och teknologin kommer att hjälpa henne i detta. De gamla föreställningarna om en andlig, för människan osynlig, verklighet håller på att suddas ut. Guds rike finns inte längre endast i himmelen. Nej, det finns här och nu bland oss, i Tyskland, i Storbritannien, i Österrike-Ungern. Enligt detta utformas även den kontemporära teologin. De föreställningar som Bibeln presenterar är från en gammal värld, en värld var brutalitet och rädsla härskade. Genom den nya världsordningen kommer liknande historier aldrig att upprepas. Vetenskapen har tillbringat den vita människan en möjlighet att bli självständig och bygga åt sig en värld hon själv härskar över. Denna upplysning måste sedan spridas vidare till de stackars afrikanerna, asiaterna och turkarna, vilka ännu lever i sina barbariska föreställningar. Inte är det heller så att alla europeiska länder håller en så hög standard som det egna landet. Ack nej, därför bygger man ett starkt krigsmaskineri för att påvisa det egna folkets överlägsenhet på den evolutionistiska skalan. Vissa länder har privilegier före alla andra.
Fjorton år senare kommer det som alla väntat på så länge. En möjlighet att visa alla de andra länderna sin egna militära styrka. Kronprinsen av Österrike har blivit dödad i Sarajevo av en serb. Serbien tillåter inte den österrikiska polisen utreda saken i deras land. Krig bryter ut. Ryssland, som lovat försvara sin lillebror på Balkan, börjar mobilisera. Tyskland går in för att försvara Österrike och förklarar krig mot Ryssland. Frankrike och Storbritannien förklarar krig mot Tyskland. Under en vecka drar sig hela Europa ut i krig, men det är ingen fara! Kriget kommer att vara över på bara några veckor, eftersom den egna armén kommer att besegra alla andra på nolltid! Soldaterna marscherar till strid med stor nationell stolthet.
Sedan dras veckorna ut till månader och månaderna till år. Den idylliska landsbyggden i Frankrike ändras till ett slakthus, vilket matas med nya soldater dagligen. Ett utnötningskrig följer. Kejsaren av Tyskland, allas idol, vill fortsätta kriget i oändlighet. Men för den vanlige tysken blir maten allt mer otillgänglig och bitterheten växer. I Kiel utbryter en liknande revolution som i Ryssland. Kejsaren måste ge sig av i landsflykt och landet utropas till republik. Kriget är över och Tyskland har förlorat. Nederlaget är katastrofalt. Nationen som varit centrum för civilisationen ligger och kvider av svält och sjukdom. Tydligen är det av människan åstadkomna lidandets tid inte ännu över. I stridens hetta fick även många teologer märka att mycket av den undervisning de fått vid sitt universitet, nu saknar totalt all förankring med verkligheten.

Orienten och bakgrunden till dess kyrkor (Del 1)

2009-03-26T23:34:00.002+02:00

För någon månad sedan kom jag via nätet över mycket intressant läsning. Bland annat Carl Henrik Martlings Gud i Orienten (Artos, 2008). Verket behandlar kristenheten i Mellanöstern, samt ger en bakgrund till de s.k. invandrarkyrkorna i Sverige. Efter 1960-talets stora immigrationsvåg har man, i större utsträckning, fått möjlighet att bekanta sig med de så kallade orientaliska kyrkorna. Dessa betraktas i regel ha hamnat utanför den allmänneliga kyrkligheten efter 451 års allmänna koncilium i Chalcedon. Trots detta finns det en oavbruten apostolisk succession i biskopskedjorna. Till de kyrkor som följer den antiokenska riten räknas den armenisk-apostoliska, syrisk-ortodoxa, österns katolsk-apostoliska kyrka, samt de indiska kyrkorna. De som följer alexandrinsk rit är den koptisk-ortodoxa kyrkan och etiopisk-ortodoxa kyrkan.

Trots att den historiska bakgrunden till de orientaliska kyrkorna är lång och komplicerad, har de sin givna plats vad gäller relevansen för vår trosbekännelse. Martling behandlar därför i det första kapitlet den kristologiska schismen, som gav upphov till flera ekumeniska koncilier mellan åren 325-451 e.Kr. Problematiken, som först kretsade kring den heliga Treenighetens gudomliga natur, hade sin början i vad som benämns den arianska schismen. I Alexandria hävdade en presbyter vid namnet Arius (grek. Αρέιος) att det funnits en tid då Kristus inte ännu existerat och att endast Fadern funnits till före all tid. Arius menade m.a.o. att Kristus tillhör skapelsen och är inte lik Gud. Att Kristus är människa undertecknade han inte heller, eftersom Kristus var en fullkomlig skapelse som inte föll i synd. Dessa tankegångar kan urskiljas redan hos Origenes (185-254), vars läror blev förklarade som heresi vid 553 års koncilium i Konstantinopel.

Läran som Arius förespråkade blev inte väl mottagen av varken biskopen Alexander (av Alexandria) , eller hans diakon Athanasios. Man kallade samman en synod var hans lära förkastades. Efter allt, om nu Kristus inte skulle vara gudomlig, hur skulle frälsningen då vara möjlig? För Arius fanns det inget annat alternativ än att fly Alexandria efter exkommuniceringen, vilket han även gjorde. Trots detta hade han redan fått mycket skada tillstånd, många trodde nämligen på hans lära. Därför vigde Athanasios hela sitt liv till att bekämpa heresin i fråga.

Vidare finns det orsak att minnas kristendomens nyvunna favör bland romarrikets beslutsfattare vid denna tid. Kejsaren såg tvisten som ett hot mot rikets politiska stabilitet och sammankallade därför ett kyrkomöte i Nicea år 325. Statsmaktens intressen var dock fullt politiska, de teologiska motiven var av sekundär prioritet. Konstantins sympatier tillföll Athanasios, till vilkens ståndpunkts fördel konciliet utmynnade. Arianerna lade fram ett förslag för trosbekännelse, men den blev omedelbart förkastad. Istället tog kyrkomötet i bruk en bekännelse som församlingen i Jerusalem använt och lade till vissa satser för att motverka arianerna. Därmed var grunden till vår nuvarande trosbekännelse lagd. Dessvärre var majoriteten av biskoparna inte av samma åsikt som synoden, beslutet hade ju efter allt kommit tillstånd genom statens inflytande. Saken blev inte heller bättre av det att kejsar Konstantin med tiden började glida mot arianismen. Biskopen som på hans dödsbädd döpte honom (år 337), Eusebios av Nikomedia, var den som hade tagit emot Arius i sin landsflykt och representerat dennes ståndpunkt vid synoden.

Athanasios blev biskop i Alexandria år 328, men kom i olika repriser att landsförvisas p.g.a. kejsarens växlande åsikter. Sitt stöd sökte Athanasios i Rom, var han förklarades renlärig. Han återvände till biskopssätet år 346 och läget lungnade sig för en stund. Senare blåste stormen upp på nytt och diverse kupper och landsförvisningar ägde rum. Arianerna sammankallade ett möte i Sirmium år 357, var Sonens väsensenhet och väsenslikhet avvisades. Läget ändrades åter då kejsar Julianus utlyste religionsfrihet år 361 och Athanasios med andra fick återvända. Han dog i Alexandria år 373, efter ytterligare en landsförvisningsprocess.

Ångest

2009-03-23T14:44:00.002+02:00

Sannerligen, man skall icke äta ifall man inte gjort sig förtjänt av det. Dessvärre har tingets natur utvecklats i sådan riktning att man egentligen icke åtar sig något annat för tillfället. Denna dag har blivit en dag av nya insikter. Ett prov har jag misslyckats i, nämligen introduktionen till religionspsykologi. Jag tog inte an mig tid att läsa till provet och nu ser jag den dåliga frukten av min lättja. I vårt land har vi ypperliga möjligheter att berika vår kunskap, varför skall vi då låta dessa chanser vigas åt klagomål om hur svårt det är, eller åt onödigt grubbel över nyttigheten i någon specifik kurs?
Personligen är mitt förhållningssätt till religionspsykologin inte speciellt hjärtligt, men tänk! Har inte kyrkomötet beslutat att den enskilde teologiestudernaden måste lära sig dessa forskningsmetoder för just det specifika ändamål, att man skulle förmå begripa den moderna vetenskapens tillvägagångssätt i att hanskas med individens subjektiva religiositet? Visst har detta varit baktanken. Därför är det av högsta vikt att bekanta sig med ämnet, trots att man är av annan åsikt.
Varje kurs har sin givna plats på dagordningen. Varför skall man inte ta saken på allvar och göra sitt bästa av det? Inte alla människor har möjligheten att få den utbildning som erbjuds i vårt land. Tänk på alla dem i Afrika som inte ens kan läsa och skriva! Säkert finns det sådana där som har en vilja att utföra studier under iver och precision. Hur kan då vi klaga? Därför väntar jag nu med glädje på de uppgifter med vilka jag kan komlettera mitt misslyckade prov.

Bokbeställningar

2009-03-14T20:18:00.003+02:00

Under de senaste dagarna har jag införskaffat mera böcker igen. Det rör sig mest om teologi och författarna är Dante, Barth, Irenaeus och Tomas av Aquino. Främst har jag läst den sistnämndes verk, Usko ja Rukous (Kirjapaja, 2005). Denna kommer jag antagligen, av diverse orsaker, bli tvungen att kommentera senare. Förutom dessa väntar jag på ytterligare tre verk som jag beställt från Sverige och Tyskland.
För övrigt bläddrade jag igår igenom en bok, skriven av Palladios (om det var så han hette, kommer inte riktigt ihåg). Det är fråga om samlade berättelser från olika tidigkyrkliga asketers liv. Trots att jag på många sätt beundrar asketerna, blev vissa av berättelserna lite märkliga även för mig. Rent moraliskt fanns det diverse frågeställningar som inte riktigt skulle gå ihop med varken den katolska eller evangelikala läran i dagens läge. Förståelsen kring försoningen blev likaså aningen svårbegriplig i det stora hela. På senaste har det blivit en hel del att resonera kring försoningen överlag, vilket jag, som sagt, skall återkomma till.

Perjantai

2009-03-06T16:10:00.003+02:00

Siellä se taas odottaa, Expressbussin extrahidas vuoro pääkaupunkiin. Asioinnin syynä on tänä viikonloppuna äitini kummitädin saattaminen ikuiseen lepoon. Suvun vanhempi sukupolvi alkaa kadota kuviosta, ilmiselvästi. Hautajaiset ovat kuitenkin usein rauhallisia tapahtumia jossa eräänlaista iloakin voi havaita. Harmittavaa on sinänsä vain se, että suvun nuorempaa sukupolvea tulee eniten tavattua juuri tällaisissa tilaisuuksissa. Toivotaan kuitenkin, että me nuoremmat päästäisiin vielä osallisiksi vanhojen viisaudesta.

Anekdot 1

2009-03-06T16:06:00.002+02:00

Glädje förutsätter inte humor. Humor förutsätter inte glädje.

Slaget efter midnatt

2009-03-06T01:13:00.003+02:00

Då var den här igen. Natten. Den långa, tysta och arbetsamma natten. Orsaken till denna vistelse vid Gripens datorklass är en försenad recension av filmen och boken Atonement. Den skall läsas för KKK-kursen som nu officiellt är över. Det var en bra kurs med bra lärare och elever, men trots det var den inte riktigt i min smak. Vår verksamhet under kursen gick ut på att analysera olika skönlitterära verk och filmer. Jag läste Jonas Gardells En komikers uppväxt som handlar om skolålderns problem i tillvaron. En typiskt svensk story, underhållande men samtidigt krossande ärlig och sorlig. Att läsa den var givande, men på något sätt har jag för tillfället inte riktigt lust med att analysera film eller skönlitteratur. Speciellt inte om trosaspekten fattas, vilket är fallet med Atonement. Bättre lämpad för denna kurs skulle kanske filmserien Dekalog varit...
Nu frestas jag att läsa på en bok om stoikernas filosofi. Verket är skrivet på finska och heter Stoalaisuus: Tiedon, tunteiden ja hyvän eläman filosofia (Gaudeamus, 2004). Enligt författarna är boken den första grundliga redogörelsen för ifrågavarande tankeströmning som skrivits i vårt land. Det aktuella värdet för en sådan framställning kan anses vara det gemensamma förhållningssättet till globalism som vårt postmoderna samhälle delar med denna form av hellenism. Detta påpekar redaktörerna Teija Kaarakainen och Jari Kaukua i förordet. En allmän historisk översikt ges av Juha Sihvola, som placerar in den stoiska filosofin i sin tidsmässiga kontext. Den antika delen av ifrågavarande strömning fick sin början på 200-talet f.Kr. genom en cypriotisk filosof med namnet Zenon. Denne fick vägarna förbi Aten, var den första kontakten till den cyniska skolan tog gestalt. Undervisningen kom att ske under de märkliga förtecken denna skola gjort sig känd för. Detta kom givetvis att sätta sina spår i Zenons tänkande. Upplösning av äktenskapet och pengar som samhälleliga element stod på agendan, även kannibalism i viss mån, men något större gehör fick dessa inslag inte. Detta trots stoikernas popularitet bland folket. En viktig källa låter förstå att Zenon kvävde sig själv (!) efter en plågsam olycka och att den ifrågavarande filosofin kom att ändra riktning ca. 100 år efter hans död.
Den huvudsakliga drivmannen bakom detta var Panaitios av Rhodos (185-109 f.Kr.). Han tog stora intryck från aristoteleanismen och förkastade den cykliska världsbilden, som stoikerna omfattat, till förmån för kosmiskt evighetsperspektiv. Likaså tog han avstånd från den riktigivande fysikaliska determinismen. Under denna tid gör stoicismen sig gällande i stora områden kring Medelhavet. I en romersk kontext kom denna filosofi att få ett ansikte främst genom statsmännen och filosoferna Cicero och Seneca. I boken får man närmare bekanta sig med den sistnämndes tankar i utdrag från hans text De Ira. Båda personer hade ett tragiskt slut.
Den teologiska relevansen av de stoiska tankarna finner vi återgivna av Simo Knuuttila. Det antas att stoikerna utövade inflytande på den alexandrinska teologin, vilket kan återfinnas bland annat hos Origenes. Det centrala elementet här, menar författaren, är synen på kärlekens och känslornas förhållande. För stoikerna var befrielsen från känslorna ett viktigt element, vilket Origenes verkar väva in i sin syn på det kristna kärleksbegreppet. För de troende som söker fullkomlighet hade Kristus, enligt Origenes tolkning, lärt människokärlek som var fullständigt befriad från känslor. Eftersom Platon gör sig gällande med sin indelning av människans själ i tre faktorer i kyrkofaderns resonemang, anses den känslomässiga funktionen oanvändbar i detta fall. Vidare får tankegången en funktion i det att förnuftssjälen når en högre nivå ifall människan frigör sig från vardagliga och världsliga ting. Då minskar sentimentens roll och det blir möjligt att undvika dessa redan i deras pro-stadium. Genom att öva sig i asketisk tankekontroll uppnås därmed ett hinder för dåliga tankars intrång i sinnet. Den tidig-monistiska ökenasketen Evagrios tog stort intryck av de övningsmönster som kunde utvecklas på basen av Origenes tankegång. Det åttafaldiga ämnesområde han utvecklade för terapeutisk övning kom senare att lägga grunden för läran om de sju dödssynderna.

Film

2009-02-26T23:00:00.002+02:00

Ikväll besökte jag biografen för att kolla upp filmen Waltz with Bashir. Jag läste tidigare om den i tidningen och märkte till stor glädje två saker: den är animerad och gjord i Israel. Handlingen går ut på att en filmmakare rekonstruerar sina minnesbilder gällande invasionen av Libanon 1982. Han deltog själv, men har börjat få besvärliga minnesbilder av folkmordet vid flyktinglägren utanför Beirut. Dessa genomfördes av maronitkristna miliser, på palestinier. Internationellt väckte fallet upprörda känslor eftersom israeliska försvarsmakten inte tillräckligt tidig stoppade det. Uppenbarligen verkade det vara frågan om att trupperna inte först märkt vad som höll på att hända.
Filmen i sig är säkert ett av de bästa som kommit ut på marknaden på länge. Bra animerat, verklighetstroget, exentriskt. Sevärt till max!

Senaste på HBL

2009-02-17T11:20:00.000+02:00

För tillfället blickar jag på HBL:s nätsidor. På agendan finns bland annat fallet var en kvinna låtit abortera två foster i Sverige. Orsaken till beslutet verkar, av allt att döma, varit könet på fostren. Båda var flickor. Omständigheterna gjorde personalen upprörd och ärendet togs upp i Socialstyrelsen, var man nu överväger kontroll av könet före graviditetens avbrytande.
Detta fall är på alla sätt upprörande även för kristenheten i Norden. Kyrkans lära i fråga om abort är entydig och den kristnes samvete betonar likaså vikten av människovärdet, såväl det individuella som det kollektiva. Vad Socialstyrelsen nu överväger är i princip att indirekt erkänna fostrets ställning som ett människoliv. Min kunskap gällande den svenska lagstiftningen är bristfällig i fråga om socialpolitik, men detta moraliska problem ger ändå många tankenötter. Att man på basen av kön skulle kunna neka rätten till graviditetens avbrytande går inte ihop med den övriga linjedragningen man gjort i fråga om fri abort. Naturligtvis är det en ofattbar grymhet att abortera ett foster på grund av könet. Rent teoretiskt borde orsaken ändå inte ha någon inverkan på frågan. Därför blir resonemanget ologiskt. Dessutom verkar den samhälleliga jämställdhetsivern få ett fotfäste även i denna fråga. Både pojkbarn och flickbarn har rätten att födas. Ifall ett flickebarn inte får aborteras på grund av sitt kön, borde ingen få aborteras på grund av någon orsak.
Länk: http://www.hbl.fi/text/utrikes/2009/2/17/w23586.php

WL

2009-02-16T00:27:00.000+02:00

Det har varit ett ganska jobbigt veckoslut. Oväntat besök har kommit och gått, krafterna känns ta slut, men imorgon börjar vardagen. Som tur börjar det med AKAVA-möte i Hfors, vilket tar kanske 1 1/2 timme. Före det borde jag hinna på lunch med mina polare. Sedan blir det bastukväll med Pappisliitto. Äkta finskt representationsevenemang!

Inventering

2009-02-13T00:03:00.000+02:00

Under de senaste veckorna har jag deltagit i ett tidskriftkollokvium var ändamålet har varit att sammanställa en lista över alla systematisk- teologiska tidskrifter. Resultatet har blivit att jag nu fått dille på att eventuellt prenumerera på någon av dessa intressanta helheter. Varför inte Internationale kirchliche Zeitschrift, en publikation som utges i Bern och har gammelkatolsk prägel? Eller Meddelanden från Collegium Patristicum Lundense? Nja, föredrar kanske mera den tyska nogrannheten. För det egna ämnesområdet skulle det väl bli Zeitschrift fur antikes Christentum som utges av Walter de Gruyter i Berlin. Ojoj, det förlaget skulle jag kunna upphöja till skyarna...
Priset verkar riktigt överkomligt på de Gruyters hemsida likaså, studenter kommer lättare undan. Böckernas pris kan man dessvärre dock inte begränsa till två siffror. Dessutom köper fakulteten in dem för eller senare ändå. Men jo, kanske skulle det först finnas orsak att göra listan färdig och granska den några gånger igenom, detta går nämligen i tryck. Man vill ju inte vara den olyckliga själ som inte korrekturläst sin text och sedan blir hånad av skolan för många generationer framåt? Ack nej, det vill man inte. Finslipningen påbörjas, återkommer sedan.

Inledning

2009-02-07T21:08:00.000+02:00

Hej allihopa!

Under senaste tid har vissa börjat blogga på nytt, medan många fortsatt denna tradition. Själv var jag i tiderna aktiv på detta plan likaså. Efter allt lärde man sig att skriva mera flytande och öva upp sitt språk genom detta ypperliga tillfälle. Att berätta om aktuella händelser och tankar var både underhållande och utmanande, men med tiden kunde dock en viss tristess göra sig gällande i texterna, vilket ledde till att jag slutade blogga. Länge fanns det helt enkelt inte mycket att skriva om.

Sedan kom studierna och Facebook uppfanns. En bra uppfinning i sig, men precis som Rubrik´s kub har även den en nackdel: den tar ens själ. Därför, i dag, under det att jag åtnjuter lite sallad, vin jämte något medelmåttligt bra böcker, skapar jag denna blogg. Syftet må vara att bringa fram god dogmatik, diskutera världsläget, samt redogöra för det personliga. Att både överdriva och provosera hör till min vana. Ibland är det till fördel, ibland till nackdel, men jag tror på fördelens övervägande positiva inverkan. Att ta etiska diskussioner ur ett personligt perspektiv hör inte till den vetenskapliga ramen, men att stå som en neutral spektator "vid sidan om" är heller inte en realistisk tillvaro. Saker som upprör är ofta sådana som har någon tankenöt att bringa med sig, medan det som man utan större tankar skriver under, verkar sällan till vidare förståelse.

Detta som inledning. För tillfället genomgår jag ett härligt veckoslut med församlingsgemenskap, vänner och materiellt frossande (läs: eftermiddag på Jumbo i Vanda). I morgon skall det bli skönt att fira gudstjänst i Månsas med den heliga liturgin. Fadern, Sonen och den helige Ande tillhör pris, nu och alltid.

I Helsingfors den 7 Februari 2009

M. Lundquist