Hmm, denna hobby hade jag glömt, kanske skulle finnas behov av att återuppta! =)

Framtiden

Det är aningen märkligt att betrakta de utgångslägen som använts de senaste trettio åren inom teologisk forskning. Fortfarande på 1960-talet brukade nya teorier gällande kultur, etik och dogmatik framföras, speciellt vid universiteten i Tyskland och USA. Likaså var den ekumeniska dialogen mera livlig på många sätt. Idag nöjer sig forskningen med att konstatera vad andra redan tidigare har framfört och därmed peta vidare på det. Är orsaken till detta den starka tilltro för framtiden som rådde förr? Eller är det frågan om den nu rådande postmodernismens stagnerande effekt?
Intressant nog har framtidsvisionerna ändrats på många sätt. Förr verkade teknologins utveckling vara ett centralt element i drömmen om den kommande tiden för alla människor. Idag ser man på teknologins framfart mera som ett hot, inte minst vad gäller dess inverkan på naturen. Likaså ger frågorna kring den åldrande befolkningsstrukturen och ekonomiska recessionen ytterligare orsaker till bekymmer. Kyrkpressen hade i sitt senaste nummer en artikel var det konstaterades att hälften av ungdomarna är rädda för att inte få arbete när den tiden är inne. Dessvärre kan det mycket väl vara en realitet att det inte finns tillräckligt jobb för var och en i detta land. Det finns knappast någon nation i hela Europa var befolkningen är så övervägande akademiskt utbildad som i Finland. Omöjligen kan det finnas arbete för alla inom just sin egen branch. Nya situationer kommer att uppstå och kräva lösningar.
Idag lyssnade jag till predikan vid Metodistförsamlingen i Åbo, var pastorn gjorde en snabb enkät om vem som tror sig vara kvar i staden ifråga om fem år och vem som tror sig vara på annan ort. Efter det konstaterade han det antagligen inte blir så som vi tror att det blir. Och mycket riktigt! Vi vet inte vad morgondagen bär med sig, speciellt inte i dessa dagar då mycket av utvecklingskurvan pekar nedåt. Detta i sin tur leder till att många inte kan flytta tillbaka till sina hembyggder i exempelvis Österbotten. Risken är stor för att det inte kommer att finnas förutsättningar för det. Inte heller är det säkert att man kan förbli på den plats var man nu befinner sig på, läget kan vara svårt också där. I Åbo märker man klart hur universiteten börjar spara in pengar genom att omstrukturera, likaså gör näringslivet överlag. Allt detta leder till ett stort behov av mobilitet.
I teologisk forskning finns starka tendenser att göra undersökningar om arbetslivets problematik och att konstatera hur det leder till illamående. Osäkerheten i huruvida man får behålla sitt jobb och stanna kvar där man tycker om att vara är realiterer för många. Inte sällan brukar kristna ta till sig dessa forskningrapporter och beklaga sig på dem. Men då måste vi fråga oss ifall vi har fokus på rätt plats. Vi vet att som kristna bor vi i olika länder och städer, men vårt fosterland är i himmelen. Likaså är vår hemkommun inte den plats var vi nu befinner oss på, utan vår hemort är det Nya Jerusalem. Till detta hem skall varje kristen söka sig, eftersom där finns Kristus. Att vara medborgare i Guds rike innebär också för många ett behov av mobilitet. Man kan inte alltid stanna där man är bara för att det känns tryggt och trevligt, man måste vidare. Exempelvis skulle jag själv gärna stanna i Åbo också efter studierna, men var man befinner sig om fem år står väldigt oklart. Kanske hamnar man på någon plats var man verkligen inte vill vara, men ändå behövs man där. Därför finns det orsak att inte befästa sig på en viss plats för starkt. Den egna trivseln får inte bli i fokus, utan kallet till att tjäna Jesus skall vara mittpunkten i livet. Kristendomen spriddes också till stor del tack vare kyrkofädernas förflyttningar. Irenaeus från Smyrna till Lyon, Ambrosius från Trier till Milan, Johannes Krysostomos från Antiokia till Konstantinopel (visserligen med tvång) och alla de missionärer som befinner sig världen runt just nu vid denna stund. Därför kan vi med trygghet gå också dit vi inte vill, ty Jesus är med oss, nu och alltid.

I korthet

- Denna kväll har jag vid cinematografen skådat filmen Grand Torino. Roligt men rörande.

- Efter en lång paus har jag haft lektioner igen, helt intressant.

- Har lånat böcker som skall läsas för tentamen.

- Är inte speciellt fascinerad över "det vackra vädret": sol har det ju varit hela tiden.
Bara för att det är några grader varmare behöver inte alla förlora konceptet totalt.

- Hoppas att sommaren inte ännu skulle vara bakom hörnet, lite mera tid skulle behövas...

- skall om några dagar till Vanda på AKAVA-möte: dvs. genomgång av verksamhetsberättelse för prästförbundet+dekadent middag.

-Skall städa och pyssla med roliga byggsatser.

Smått och gått i påsen

Efter att ha firat en trevlig påsk i Helsingfors, tillsammans med vänner och familj ,befinner jag mig åter i datorklassen. Det är aningen märkligt att jag inte är den ende här, utan närmare den nionde, trots att det är en ledig dag! Framför mig har jag Martin Heideggers The Essence of Human Freedom (Continuum 2002/08), ett verk jag faktiskt inte förstår mycket av. Redan innehållsförteckningen är skrämmande. Ett exempel: First Examination of Causality´s Orientation to the Mode of Being-Present-in-Succession as the Distinctive Temporal Mode of Causality and Illustrated by the Simultaneity of Cause and Effect. Underbart. Som jag förstått är boken dessutom en samling av olika föreläsningar som Heidegger framfört vid universitetet i Marburg. Ifall jag varit elev vid den tiden skulle jag nog jättää väliin en eller annan klass.
Påsken går nu mot sitt slut. Efter många givande sammankomster med Henrik har vi kunnat konstatera att Das Technoviking är vårens grej. Vi har fått ett gått skratt av ifrågavarande händelser, som tog sin form vid en parad i Berlin år 2000. Dessa har vi sedan placerat i diverse kontexter och olika sammanhang. Annat glädjande har varit de gamla MacDonald´s reklamerna från 1960-talet. Rekommenderas: http://www.youtube.com/watch?v=Jwb9W51j7fo

Utvecklingen för tillfället

För två dagar sedan var jag en sväng till Arken, var Svante Lundgren (TD, judaistik) höll en presentation om sin forskning kring folkmordet av kristna minoriteter i det osmanska riket 1915-1923. Det är mycket märkligt att Svante är den ende som har forskat kring saken på svenska i hela Norden. Man skulle tänka sig att temat har på ett eller annat sätt behandlats i Sverige, var antalet assyrier är ganska stort. Boken I svärdets tid har blivit starkt välkomnad på den sidan av Östersjön bland minoriteten i fråga. Mest intressant är att se hurdan utvecklingen blir under den närmaste tiden, med tanke på en eventuell ändring i USA:s och Israels förhållandesätt till erkännandet av folkmordet.
I övrigt har dagarna i Åbo varit ganska lungna. Det finns en hel del som borde göras, men för tillfället försöker jag syssla med en del annat än endast skolarbete, trots att det är tillvarons pärla. Jag borde tenta en helhet i dogmatik, bara jag skulle hitta en tidpunkt att diskutera med professorn. Sedan är det dags att börja och fundera på sommarstudier, speciellt gällande tillvägagångssättet för att få studiestöd. Mitt mindre biämne kommer högst antagligen att bli kyrkohistoria och då skulle det gälla att resensera en del böcker, antagligen. Gärna skulle jag påbörja studierna i pedagogik, men det verkar inte möjligt för sommarens del. Vidare är kandidatuppsatsen en sak som tål ägnas funderingar. I princip har jag ett ämne klart, men materialet är ringa, vilket gör saken svårare. Men det skall gå.

Teologiska föreställningar på 1900-talet (del 2)

Med tanke på första världskrigets fasor är det inte så konstigt att många teologer ställde sig kritiska till den förkrigstida människosynen. En av dem som starkast kom att lägga om sin linje var Karl Barth (1886-1968). Under de senaste veckorna har jag haft nöjet att bekanta mig med hans skrift The Doctrine of Reconciliation (T&T Clark, 1956/Continuum 2004). Boken är en del av det mycket omfattande Kirchliche Dogmatik -verket och behandlar Guds försoningsverk och människans förhållande till Gud. Den reformerta bakgrund, som Barth hade, kommer tydligt fram, likaså den nyortodoxi som han representerade. För att bättre förstå bakgrunden till resonemangen finns det orsak att ta en titt på hans liv.

Karl Barth föddes i Basel, Schweitz år 1886. Hans far var professor i nytestamentlig exegetik vid universitetet i Bern, var även Karl inledde sina studier. Mycket tidigt flyttade han ändå till Berlin i Tyskland, staden vilken uppfattades som liberalteologins hemort. Efter ytterligare förflyttningar fann han sig i Marburg 1908. Under första världskriget fungerade han som reformert pastor och bevittnade lidandet i Tyskland. Redan före krigsutbrottet hade han förundrat sig över lärarnas vilja att skriva under trohetslöftet till kejsaren. På grund av deras handlande försvagades hans tilltro för dem. Istället började Bibeln framstå som den enda auktoritära källan för hans kristendomsförståelse.

Efter kriget blev därför Barths mycket radikala fråga till sina kolleger allt mer brinnande: vad om Gud finns? Vad om Han faktiskt har uppenbarat sin vilja till mänskligheten genom Skriften? Problemen i Tyskland återstod, men kring Barth började en radikal skola att bildas. Utgångspunkten fann han, som redan konstaterat, i den reformerta traditionen. Kristi absoluta gudomlighet och samtidigt absoluta mänsklighet är grunden för en försoning mellan människa och Gud. Det är endast Gud som har kunnat återuppta kontakten mellan sig själv och människan. Initiativet till frälsningen kommer totalt från Gud och att åtgärda något i mänsklig väg är fullt omöjligt. I tolkningen av såväl Gamla som Nya Testamentet ser han Kristus som den centrala karaktären i förståelsen av precis allt. Då man frångår den kristologiska bibelförståelsen skjuter man förbi målet och missar allt, menar Barth.

Tankarna väckte ett stort intresse bland många, men tyvärr gick Tyskland mot sämre tider på 1930-talet. Den kontinuerliga recessionen, anarkin och längtan efter ordning bidrog till Hitlers maktövertagande. När Barth år 1935 vägrade skriva under en trohetsed för ledaren, blev han avskedad från universitetet i Bonn. Han flyttade till sitt hemland Schweitz var han spenderade resten av livet. Under krigsåren riktade han dock skarp kritik mot nazisternas judeförföljelser och stormaktsplaner. En kristen evangelisk rörelse bildades efter kriget som hämtade många element från socialismen, var även Barth starkt engagerade sig för upprättelsens ändamål.

På det ekumeniska planet har Kirchliche Dogmatik fått uppmärksamhet likaså. Genom diverse samtal med katolska kyrkan bidrog Barth till en konstruktiv dialog. Ändå tvekade han inte att kritisera Rom bl.a. för att betrakta judendomen som en religion bland alla andra. Trots detta konstaterade Pius XII att Barth är "den viktigaste teologen efter Thomas av Aquino", vilket inte skall betraktas som ett helt litet erkännande. Från ortodoxt håll kom han även att få en opponent: George Florovskij i Paris. Denne riktade främst kritik mot protestanternas negativa syn på kyrkohistorien och fick därmed västvärldens ögon upp för den rysk-bysantinska teologin. Till Barths försvar må konstateras att det i.o.f.s. finns en avsaknad av kyrkofädernas tolkningar (förutom Calvin, naturligtvis), men på många sätt har det också sina positiva sidor att formuleringarna är självständiga och därmed också mycket fräscha.

Att utgå från Barths tankar i såväl mission som ekumeni skulle därför ha sin givna roll idag. Visserligen finns det ett stort intresse för det som han har skrivit, men vid förhandlingsbordet uteblir ofta den centrala (och radikala) protestantiska frälsningssyn som Barth vid sin tid på nytt lyfte fram. Likaså är hans konkreta samhällsengagemang beundransvärt, sannerligen en man i rätt tid och på rätt plats.

Teologiska föreställningar på 1900-talet (del 1)

Vi tar en snabb sväng tillbaka i tiden. Låt oss säga att året är 1900. Klädstilen är ännu verkligt underbar, stora kjolar och korsetter, cylinderhattar och kostymer, med diverse accessoarer. Alla talar om vetenskapens otroliga framsteg: lokomotiv, automobiler, kvantitativ industriell produktion, elektrisk apparatur. Människan uppnår precis vad hon än vill och teknologin kommer att hjälpa henne i detta. De gamla föreställningarna om en andlig, för människan osynlig, verklighet håller på att suddas ut. Guds rike finns inte längre endast i himmelen. Nej, det finns här och nu bland oss, i Tyskland, i Storbritannien, i Österrike-Ungern. Enligt detta utformas även den kontemporära teologin. De föreställningar som Bibeln presenterar är från en gammal värld, en värld var brutalitet och rädsla härskade. Genom den nya världsordningen kommer liknande historier aldrig att upprepas. Vetenskapen har tillbringat den vita människan en möjlighet att bli självständig och bygga åt sig en värld hon själv härskar över. Denna upplysning måste sedan spridas vidare till de stackars afrikanerna, asiaterna och turkarna, vilka ännu lever i sina barbariska föreställningar. Inte är det heller så att alla europeiska länder håller en så hög standard som det egna landet. Ack nej, därför bygger man ett starkt krigsmaskineri för att påvisa det egna folkets överlägsenhet på den evolutionistiska skalan. Vissa länder har privilegier före alla andra.
Fjorton år senare kommer det som alla väntat på så länge. En möjlighet att visa alla de andra länderna sin egna militära styrka. Kronprinsen av Österrike har blivit dödad i Sarajevo av en serb. Serbien tillåter inte den österrikiska polisen utreda saken i deras land. Krig bryter ut. Ryssland, som lovat försvara sin lillebror på Balkan, börjar mobilisera. Tyskland går in för att försvara Österrike och förklarar krig mot Ryssland. Frankrike och Storbritannien förklarar krig mot Tyskland. Under en vecka drar sig hela Europa ut i krig, men det är ingen fara! Kriget kommer att vara över på bara några veckor, eftersom den egna armén kommer att besegra alla andra på nolltid! Soldaterna marscherar till strid med stor nationell stolthet.
Sedan dras veckorna ut till månader och månaderna till år. Den idylliska landsbyggden i Frankrike ändras till ett slakthus, vilket matas med nya soldater dagligen. Ett utnötningskrig följer. Kejsaren av Tyskland, allas idol, vill fortsätta kriget i oändlighet. Men för den vanlige tysken blir maten allt mer otillgänglig och bitterheten växer. I Kiel utbryter en liknande revolution som i Ryssland. Kejsaren måste ge sig av i landsflykt och landet utropas till republik. Kriget är över och Tyskland har förlorat. Nederlaget är katastrofalt. Nationen som varit centrum för civilisationen ligger och kvider av svält och sjukdom. Tydligen är det av människan åstadkomna lidandets tid inte ännu över. I stridens hetta fick även många teologer märka att mycket av den undervisning de fått vid sitt universitet, nu saknar totalt all förankring med verkligheten.